I dag är det 10 månader sedan "min" hund Cicci avlivades. Hon var gammal, 15 år och 4 månader, hon hade lidit nog. Varför är det ändå så svårt? Så svårt att ta beslutet om någon annans liv. Blir det någonsin bättre? Kommer jag någonsin komma över sorgen och saknaden efter min älskade hund. Hon fick många smeknamn under sin tid här på jorden, Jessie var det senaste och mest använda. Några andra exempel var, Baby, Baby Beauf, Biffen och Spädgrisen.
Folk säger, Jaa, men du har ju Ebba. Ja, jag har Ebba, men hon är en annan sorts hund, det går inte jämnföra. Så är det bara. Jag saknar Jessie något fruktansvärt, vid jul var det nog som värst, sorgen går aldrig över. La in en bild, det var sista helgen hon levde, vi var på Öland, där hon älskade att ströva runt fritt och lukta.
Jag älskar dig Cicci och kommer alltid att göra.
Folk säger, Jaa, men du har ju Ebba. Ja, jag har Ebba, men hon är en annan sorts hund, det går inte jämnföra. Så är det bara. Jag saknar Jessie något fruktansvärt, vid jul var det nog som värst, sorgen går aldrig över. La in en bild, det var sista helgen hon levde, vi var på Öland, där hon älskade att ströva runt fritt och lukta.
Jag älskar dig Cicci och kommer alltid att göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar